Motion till partiprogrammet – Totalrenovera Sverige utan tillväxtkrav
Här nedan följer en motion som skickas in till partikongressen 2020. Vill du också lägga upp din motion här? Följ då anvisningarna här. Klimat- och miljönätverket tar inte ställning för eller emot de motioner som läggs upp här.
Motionstext
TOTALRENOVERA SVERIGE UTAN TILLVÄXTKRAV
Motion till Vänsterpartiets kongress 21-24 maj 2020. Skriv under genom en kommentar i Google dokumentet. Eller maila [email protected]
———————————————————–
Totalrenovera Sverige utan tillväxtkrav
Motionen ”Totalrenovera Sverige” har vunnit stort stöd bland Vänsterpartiets föreningar. Förslaget går ut på att ändra det finanspolitiska ramverket så att statens överskottsmål och krav på amortering skrotas. Detta för att möjliggöra investeringar i välfärd och en klimatomställning i stil med konceptet ”Green New Deal”.
Motionens intention är väldigt god. Vi behöver både stärka välfärden, slussa in arbetslösa i samhällsviktiga jobb och kickstarta en snabb och genomgripande grön omställning. För detta krävs garanterat stora statliga investeringar. Vi menar dock att om vi genomför detta genom ökad belåning så förtas miljövinsterna, vi skjuter upp finansieringen till våra barn och vi fortsätter låsa in oss i ett beroende av BNP-tillväxt. Vi är inte mindre oroliga för klimatkrisen utan snarare mer. Men vi tror att ett helhetsperspektiv behövs och lägger därför fram förslag för finansiering av omställningen, som använder samhällets resurser med maximal kraft.
Det pratas allra mest om en ”klimatomställning” – bort från vårt beroende av fossila bränslen. Detta är helt nödvändigt för att säkra en bebolig planet. Men i dagens mångfacetterade ekologiska kris med accelererande artutrotning, växande plast- och kemikalieföroreningar, avskogning, utfiske, eroderade matjordar och övergödning så måste en omställning gå mycket längre än fossilfrihet. Vi behöver snabbt komma bort från vårt överutnyttjande av naturen i alla dess former, och byta slit-och-släng-konsumtionen mot cirkulära flöden, kvalitét, samt byta materiell överkonsumtion mot tjänster, välfärd och fritid.
Även om en svensk Green New Deal skulle adressera dessa utmaningar missar motionen ”Totalrenovera Sverige” några viktiga förhållanden:
1) Investeringarna minskar fossilberoendet först flera år i framtiden. Vi måste bryta kurvorna av utsläpp och miljöförstöring redan i år. Vi minskar inte miljöpåverkan genom att göra mer utan genom att göra mindre. Investeringar måste kombineras med avveckling.
2) Lån måste betalas tillbaka och förutsätter alltså ökade skatteintäkter i framtiden. Det kräver antingen BNP-tillväxt med ökad konsumtion, eller ökade skatteupptag i framtiden. Följden blir att antingen sätta sitt hopp till grön tillväxt, eller låta våra barn stå för finansieringen.
3) Full sysselsättning borde inte uppnås med hjälp av tillväxt utan genom att vi delar på jobben, genom minskad arbetstid och ekonomisk trygghet mellan jobb.
4) Motionen specificerar inte vart lånen ska tas ifrån. Lån från statligt kontrollerade fonder riktar om kapital från smutsiga till gröna investeringar. Kommer lånen från den övriga finansmarknaden och bankerna riktas däremot inte kapital om utan nya skulder till framtiden uppstår (vidare förklaring längre ner).
5) De stora problemen med det finanspolitiska ramverket är inte att det motverkar lån utan att den offentliga sektorns överskott inte används till samhällsnyttiga investeringar och att skattesänkningar inte har något utgiftstak.
———————————————————–
Utveckling av punkterna
1.
Sannolikt finns en stor risk att klimatsystemet når en tipping point kring 2 graders uppvärmning. Sedan tippar hela jordsystemet över i ett självuppvärmande läge där vi inte kan stabilisera temperaturen och där det blir allt mer omöjligt att bo på jorden. Om vi ska ha en chans att hålla oss mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning måste de största utsläppsminskningarna ske nu inte senare. För varje år som utsläppen ökar eller inte minskar tillräckligt (tillräckligt är ungefär 7–12 % per år beroende på hur mycket vi tar in det globala klimaträttvise-perspektivet) så blir det svårare och svårare att vända utvecklingen. Om inte Sverige kan klara denna utmaning, vem ska då visa världen att välfärd och grön omställning är möjligt att kombinera?
Därför måste vi göra de snabbaste minskningarna de närmsta åren. Samtidigt som vi bygger upp grön energi och infrastruktur, vilket innebär utsläpp och stor miljöbelastning, måste utsläppen ner från både konsumtion och produktion nu. De senaste årens globala utveckling har visat att bygga ut förnybar energi inte motar bort fossila bränslen utan läggs till så att vi får mer energi. Det som motar bort fossila bränslen är att göra det dyrare. En bättre princip än lån är därför att progressiva miljöskatter och inställda investeringar i motorvägar, flygplatser etc. får betala för klimatomställningen och beskattning av de rikaste får bekosta välfärden. Vad gäller styrmedel för konsumtionen finns smarta förslag som gör att det inte drabbar låginkomsttagare och landsbygdsbor oproportionerligt såsom personliga utsläppskvoter eller carbon fee and dividend, som testats i Kanada.
Det keynesianistiska tankesättet att investera sig ur lågkonjunkturer bygger på att ökad köpkraft ska betala igen staten i form av skatteintäkter (alltså BNP-tillväxt). Idag är konsumtionen långt ifrån hållbar. Vi måste gå från materiell slit-och-släng-konsumtion till mer tjänster, offentlig välfärd och cirkulära flöden. Men att byta en typ av konsumtion mot en annan genererar inte tillväxt. Att öka tillväxten inom återvinning och personliga tjänster är också väldigt svårt (lyssna till detta podavsnitt med tillväxtforskaren Mikael Malmaues).
2.
Det finns ett historiskt väldigt starkt samband mellan ökad global BNP-tillväxt, ökad global handel och ökad miljö- och klimatpåverkan (ibland kallad The Great Acceleration). Ska Sveriges ekonomi fortsätta växa med 2,3 procent om året (som 2018) är ekonomin dubbelt så stor 2050. Hur kan vi begära av Gretas generation att leva hållbart med en dubbelt så stor ekonomi när vi själva inte klarar detta idag? Flera vetenskapliga studier har kommit fram till att det inte finns några belägg för att visionen om grön tillväxt är möjlig.
Men även om grön tillväxt skulle vara möjligt är det riskfyllt att förlita sig på den, såsom börsen, bankerna och även politikerna idag gör. Många framtidsprognoser som inte tar hänsyn till en grön omställning visar på avtagande tillväxt. Vänstern borde ta täten i att omforma ekonomin så att sociala och ekologiska mål kan nås oavsett om BNP går upp eller ner (mer om detta i motionen ”Cirkulär ekonomi och frihet från tillväxtberoendet”).
Om grön tillväxt inte skulle fungera betyder det att lånen måste betalas tillbaka av våra barn i framtiden, i form av högre skatter. Även om inflationen och de låga räntorna gör att allt inte behöver betalas tillbaka är det oansvarigt att skjuta över kostnader på våra barn när de sannolikt också kommer ha en kraftigt förvärrad ekologisk kris att tampas med. Att finansiera omställningen främst med skatteintäkter är dessutom en effektivare metod att minska utsläppen då vi samtidigt som vi investerar behöver avveckla det ohållbara och minska den privata materiella överkonsumtionen. Med progressiv beskattning (eller ransoneringssystem) kan detta främst påverka höginkomsttagare och utjämna klyftor. Förbättrad välfärd, mer medbestämmande, ökad fritid och livskvalitet bör ersätta ohållbar överkonsumtion.
3.
Att ”skapa jobb” för jobbens skull är ganska absurt. Att däremot identifiera viktiga uppgifter i samhället som behöver göras och sedan låta oss dela rättvist på det arbete som behövs göras – det borde vara målet för ett socialistiskt parti. Välfärden och en grön omställning behöver mycket arbetskraft. Dels ska de som idag är arbetslösa och kan jobba arbeta här, men dels kommer många jobb försvinna när ohållbara verksamheter skalar ner eller lägger ner. Politiken måste skapa en brygga och utbildningsstöd för dessa människor till de nya samhällsviktiga jobben. Men att vi i detta projekt inte lyckas ”skapa” tillräckligt nya jobb borde inte vara ett problem, utan en möjlighet. Det betyder att vi kan korta arbetstiden, låta fler arbeta och på så vis ta vara på vinsterna av den ökade produktiviteten som smart och förnybar teknik kommer ge.
4.
Det finansiella kapital som staten förfogar över (som till exempel AP-fonderna) är redan investerat i aktier och annat avsett att optimera avkastningen till de framtida pensionerna. Dessa investeringar kan riktas om till gröna investeringar vilket gör att gröna investeringar stiger i värde och därmed lockar till sig privata investeringar samtidigt som smutsiga investeringar förlorar i värde och blir mindre attraktiva för privata investeringar. En mycket viktig strategi för att göra det olönsamt att till exempel ta upp den olja, kol och gas som måste bli kvar i marken.
Om staten lånar av svenskarnas pensionsbesparingar (AP-fonderna) så investerar vi i vår framtid samtidigt som lånen och räntan betalas tillbaka till svenska medborgare, vilket återförs till ekonomin och gör att staten också ökar skatteupptaget. Stat, kommun och landsting kan också ge ut gröna obligationer. Vilket redan pågår (se länk). Detta innebär att de pengar som fås in investeras på ett hållbart sätt enligt tydligt definierade riktlinjer och också redovisas. Ett bra alternativ är då att AP-fonderna köper de gröna obligationerna, vilket betyder att våra pensionspengar lånas ut till en hållbar omställning.
Men lånar staten från andra aktörer på finansmarknaden så ökar detta de totala skulderna i samhället. Statsobligationer används av bankerna som säkerhet för att ge ut nya lån. När privata banker ger ut nya lån skapas nya digitala pengar. Detta handlar alltså inte om att existerande pengar lånas ut från en aktör till en annan så att kapital riktas om. Istället kan man säga att bankerna lånar av framtiden och förlitar sig på att tillväxten ska skapa inkomster för att betala tillbaka lånen. Det är alltså så våra digitala pengar skapas, vilket Riksbanken själva skriver till exempel här. Detta är ett systemfel som oundvikligen ökar skulderna i samhället, ökar ojämlikheten och instabiliteten och gör oss beroende av tillväxt, därför att enda sättet att samhället ska kunna betala tillbaka alla lånen med ränta är genom BNP-tillväxt. Mer om detta i motionen ”Riksbanken bör skapa pengar fria från skuld”.
5.
Av tidigare nämnda anledningar vore ett balansmål för offentlig sektor klokt. Att inte använda de intäkter stat, regioner och kommuner får in till välfärd och grön omställning är slöseri av resurser. Att stat, landsting och kommun lånar och lånar ut pengar är nödvändigt, men att det finns regler för att inte öka skulderna för mycket är bra, eftersom våra barn annars måste ta notan.
Däremot är det helt ologiskt att skattesänkningar inte behandlas på samma sätt som statliga utgifter. Utgiftstaket gäller idag nämligen bara utgifter och inte skattesänkningar. Detta är en anledning att borgerliga regeringar kan komma undan med att sänka skatter och finansiera välfärden med lån. När vänsterregeringar får ta över skulderna kan de inte satsa på välfärden för att de enligt ramverket måste prioritera skulderna. Ett utgiftstak måste också gälla skattesänkningar.
———————————————————–
Av dessa anledningar yrkar vi att:
• Vänsterpartiet slår fast att ett finanspolitiskt regelverk ska syfta till att tillgängliga resurser används men förhindrar att kostnader skjuts på framtiden.
• Vänsterpartiet arbetar för massiva offentliga investeringar för att göra samhället fossiloberoende, klimatsmart, energi-effektivt och cirkulärt. Men att detta i första hand ska finansieras med skatter och genom att rikta om de offentligt ägda och kontrollerade fondernas kapital.
• Vänsterpartiets linje är omfördelning; att tillföra resurser till välfärden genom beskattning av ohållbar privat verksamhet och rikedom, snarare än genom lån och tillväxt.
• Vänsterpartiet verkar för att det offentliga ger ut fler gröna obligationer med tydliga och transparenta kriterier för hållbarhet.
• Vänsterpartiet fortsätter verka för full sysselsättning, men med fokus på att via arbetstidsförkortning dela på de nödvändiga och hållbara jobben istället för ett fokus på att skapa jobb som ett självändamål.
• Vänsterpartiet fortsätter arbeta för att ett balansmål ersätter nuvarande överskottsmål.
• Vänsterpartiet arbetar för att införa ett utgiftstak för skattesänkningar i det finanspolitiska ramverket.
• Vänsterpartiet arbetar för att staten kombinerar gröna investeringar med progressiva ekonomiska styrmedel som gör miljöförstöring, utsläpp, fossil energi och konsumtion med stort ekologiskt fotavtryck generellt dyrare. Principerna att förorenaren betalar för omställningen ska vara vår huvudsakliga linje.
Hannes Anagrius, Vänsterpartiet Skärholmen
Kontakt
Vill du skriva under motionen eller få kontakt med motionären? Maila [email protected]